Clean Machine


Många inom kroppsbyggarsfären känner till mig som notorisk dopingmotståndare och jag har vid många tillfällen fått svidande kritik för min inställning.
Vi talar om allt från moral/etiska frågeställningar till rena personangrepp och hot (bring it...).

Att AAS (Anabola Androgena Steroider) och dess avarter kan vålla stor skada när man missbrukar dem vet de flesta av oss. Det man dock inte får glömma är att dessa oftast är framtagna i medicinskt syfte för att rädda liv eller öka livskvalitén för individen i fråga. Exempelvis ger man AAS till brännskadade patienter för att påskynda läkeprocessen.

Copyright. Riksidrottsförbundet.

Som ung var jag väldigt sjuk. Jag hade svår astma och allergi och tillbringade en stor del av min uppväxt på NÄL . Jag har vid ett par tillfällen varit i princip död (ingen andning och puls).

För att stävja mina svåra besvär var jag mer eller mindre fullpumpad med diverse substanser dygnet runt.
Bland dessa substanser fanns två olika steroider, steroider som räddade mitt liv. Så att säga att jag är emot steroider per se är löjeväckande. Tvärt om, handlar det om ett medicinskt livsviktigt syfte är det givetvis en självklarhet att man ska behandlas på ett adekvat sätt.

Så, när anser jag att det är fel att använda sig av AAS? I min värld är svaret ganska enkelt.


Definitionen av ett missbruk är enligt Wikipedia följande:

"Missbruk är en allmän benämning på användning eller behandling (av människor, saker eller droger) som anses skadlig. Inte sällan är den missbrukande personen beroende av ämnet eller fenomenet den missbrukar."

Min ståndpunkt är alltså att om det handlar om en medicin eller substans som enligt lagstiftning endast får föreskrivas av läkare för att rädda liv eller öka livskvalitén för individen i fråga (inom skäliga ramar) brukas för andra skäl än föregående, handlar det per definition om ett missbruk.

Men är ovanstående huvudskälet till att jag är emot doping under tävling? Svaret är nej.

Den primära anledningen till att jag tycker att det är moral/etiskt fel är att man per definition inte tillåter sina medtävlande att faktiskt tävla rena, åtminstone inte atleter med siktet inställt på vinst. Jag får ofta höra följande argument: "Men varför tävlar du när de flesta du möter är dopade". Det handlar om ett statement.
Hade det funnits två olika klasser: En för dopade atleter och en för atleter så hade inte problemet existerat. Som det ser ut nu är dock atleten tvingad till antingen doping eller en sämre placering pga de inte vill introducera missbruk i sitt liv.
Detta är min inställning till all idrott, inte bara kroppsbyggning.

Jag är således inte emot att folk får göra vad de vill med sina kroppar oavsett missbruksform. Dock har de flesta människor nära anhöriga i sin närhet som de har ett moral/etiskt ansvar för, men det är en annan diskussion.

En annan aspekt som ofta förglöms i diskussionen är denna: Det är enligt svensk lag ett brott att innehava och missbruka AAS, utom i de fall dessa har erhållits från läkare med avsikt att behandla någon form av sjukdomsproblematik. Här kan vi alla vara eniga hoppas jag.

Min egen gräns går var lagen säger att den är. Vidare tycker ingen om en fuskare.



// Calle "Clean Machine" Sirén